Lite info om mig.
Nyss fyllda 60år, bor på landet, har "gubbe", hund och katt.
Just som man känner man börjar landa här i livet får man
denna skitsjukdom. Men jag deppar inte för det. Nu är det
som det är och bara göra det bästa av situationen.
Eftersom jag inte har något speciellt fritidsintresse, typ sticka
virka, sy, så kanske jag kan fördriva mina dagar med att skriva
av mig.
Juni 2013 fick jag besked om en elakartad tumör i halsen,
en Tonsillcancer.
Enl. läkaren kommer den troligen från mina halsbölder jag
hade som barn, och vid dessa op. fick de inte bort allt.
Har fått fantastisk hjälp här på E-tuna lasarett och på
Örebros universitets sjukhus.
Det märks att det är rätt personer på rätt plats.
Har legat inne 3 dagar på Örebro för utredning.
Så jag vet att det blir en tuff höst.
Fick op. bort en tand för eventuella biverkningar,
även göra en mask för ansikte o överkropp som
skall skona de delar som inte skall träffas av strålning.
Eftersom strålningen tar direkt på halsen kommer jag
få svårigheter att både äta, dricka, svälja, prata fram-
över. De vill jag går upp ca 10 kg innan de sätter i gång.
Det brukar vara det man tappar på min nuvarande vikt.
Så nu är det sås, grädde, korvar på längden o tvären
gottis, osv.
Inget ont som har något gott med sig.
Det blir strålning varje dag framöver i 7 veckor.
Får bo på Clarion 1 klass hotell mitt i Örebro.
Det är landstinget som har några rum där för patienter
som har lång behandling framför sig.
Får komma hem på helgerna och se till "gubben"
hunden och katten så de sköter sig. :)
Det är jättefint där. Finns tv, strykjärn, kylskåp, morgon-
rock, tofflor, minibar.
Minibaren har man ju ingen nytta av.
Skulle se ut att komma lullande till strålningen.
Får även äta frukost, lunch, middag, på hotellet.
Mitt i allt "skit" känns det faktiskt lite lyxit just nu
ligga på fint hotell och bli serverad mat varje dag.
Passar på och njuter nu.
Vill inte skriva på facebook.
Var och en skall själva få välja om de vill läsa detta.
Kram till alla som läser detta.
